– Jag vill se förändringar så att flickor inte längre behandlas som slavar. Jag vill att vi flickor ska ha samma rättigheter som pojkar och få studera längre innan vi behöver gifta oss. Och man måste lyssna på oss flickor, för vi har idéer som kan lösa problemen, säger Anita, 14 år, i byn Nakamtenga i Burkina Faso.
’’När jag gick i förskolan fick jag en sjukdom, som påverkade mitt vänstra ben och högra lår. Efter några månader hemma fick jag ett sår i vänster ben. Doktorn sa att han behövde operera det.
När jag börjat första klass röntgade doktorn mitt högra lår och sa att han behövde operera även det. Jag har alltid problem att gå, men är mycket stolt över att mina föräldrar stöttat mig och inte förskjutit mig, trots att vi är fattiga bönder.
Flickors rättigheter respekteras inte här. Min vän Alice blev bortgift av sin pappa gifte när hon var fjorton år. Hon vägrade, men hennes pappa tvingade henne. Hon grät hela tiden. Alice ville rymma, men hennes man gjorde det omöjligt för henne att göra det. När hon var femton år fick hon sitt första barn.
En annan av mina vänner, Ami, måste sluta skolan. Hennes föräldrar sa att en flicka inte behöver gå i skolan utan ska ta hand om hushållet. Hennes pappa slutade att betala skolavgiften så hon måste sluta i fjärde klass. Ami grät och grät, och bad sina föräldrar att låta henne fortsätta skolan, men dom gick inte med på det. När hon blev femton år tvingade hennes pappa henne att gifta sig med en gamling.
Jag vill se förändringar så att flickor inte längre behandlas som slavar. Jag vill att vi flickor ska ha samma rättigheter som pojkar och få studera längre innan vi behöver gifta oss.
Mina bröder, systrar och vänner säger att dom tycker att det är normalt att det ska vara så. Men dom äldre i min släkt, som mina farföräldrar, tycker inte att det är någon mening att utbilda en flicka. Hon gifts bort tidigt för att det är vår sed här. Dom säger också att en flicka inte har rätt att säga vad hon tycker, utan att bara pojkar har den rätten. Jag tycker att man måste lyssna på flickor, för ibland har vi idéer på hur problem kan lösas.
I min familj gör pojkar och flickor samma arbetsuppgifter hemma, eftersom mina föräldrar har förstått att flickors rättigheter är viktiga och att alla barn bör behandlas lika. Jag tycker att dom gjort ett bra val eftersom pojkar och flickors ska ha samma rättigheter.
Det är viktigt att vara barnrättsambassadör för då kan man sprida kunskap om barnets rättigheter. Det känns väldigt bra att tillsammans med andra barn kunna berätta om vilka förändringar som vi vill se.”
Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868
© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.
